Hej Sanning, svacka backa!

Shit jag har förlorat stinget tror jag (som om jag någonsin haft ett HA!). Min blogg har hamnat i en svacka att det är skrattretande. Jag som började blogga för att jag tyckte det var roligt att skriva. Sen blev det någon sorts vana, som om jag var tvungen att blogga. What theee puck?? 


Det här var det jag fruktade, jag vill inte bli en "förlåt för dålig uppdatering mina gullisar" bloggerska. Jag vill uppdatera när jag tycker det är roligt annars slutar det bara med krystade blogginlägg. Eller som när man var liten och skrev dagbok och inte hade tid eller ork att skriva något för man var så himla upptagen med allt, så ursäktade man sig för dagboken "Hejj dagbokken! Idag e jag trött. Orkar inte skriva. Förlåt :( Hejdå!". Så såg det ungefär ut på de flesta sidorna, tills det blev en vana och man började istället skriva "Hejj! Inte idag heler". Varför ursäktade man sig för dagboken? Som att man hade en skyldighet att rapportera tillbaks till den om vad man har gjort under dagen. Det är samma sak med bloggar.


Det har blivit en sådan press att skriva när det droppar in massa personer här för att läsa min blogg. Det känns som att jag står på en scen och måste prestera annars börjar ni bua och kasta soltorkade tomater på mig. Men så ska det ju inte vara. Eller hur FriendsPrestationsångest för en blogg? Trevligt att råkas i-landsproblem!

Enough with this shiiishhh. Imma do ME.




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Hello Truth

Sanning är bloggens uppdrag, bloggen har en komisk ådra och är uppfostrad i ironi. Lögn är förbjudet på denna sida, så varning till känsliga läsare : detta kan urarta i brutal ärlighet. Vem jag är? Jag är jag, räcker inte det? All kopiering är förbjuden! Copyright © hellotruth.blogg.se

RSS 2.0