SIFO kan nu lägga ner sina undersökningar om förtroendet för Juholt och kungen. Nu gör jag alla svenska analytiker en stor tjänst. Jag har nämligen genom mina egna analyser kommit fram till varför jag och svenska folket förlorat förtroendet för Juholt och kungen (yes jag skriver kungen med litet k, Gud och egennamn förtjänar en stor bokstav i min värld, kungen är en människa och han är inte folkbokförd som Kungen).


Jag har gjort lite research och bilderna nedan har nu hjälpt mig att komma fram till en slutsats, jag vet varför förtroendet är så lågt för Juholt och kungen. Det har absolut ingenting att göra med att Juholt bidragsfuskat eller att kungen misstänks för porrbesök/otrohet eller har tabbat sig förut som när han uttalat sig positivt om diktaturen Brunei exempelvis.
Nej nej, det är ju inte en logisk förklaring utan det finns en så mycket enklare och ytligare förklaring bakom förtroenderaset. Om ni tittar noga på bilderna nedan så ser ni att det finns en del ytliga likheter mellan dessa personer. Jag har studerat dessa bilder noggrant och länge, jag har gjort en grundlig bildanalys, studerat de från olika vinklar, upp och ner, från höger till vänster, lodrätt och vågrätt. Efter denna djupa bildanalys har jag kommit fram till att de har alla höga pannor! Jo men visst, Juholts och kungens pannor liknar diktatorernas och därför kommer vi aldrig kunna bygga upp ett fullvärdigt förtroende för dem. För lojalitet bestäms av ytliga aspekter, vi dömer människor utifrån deras utseende, vilket betyder att Juholt och kungen har alltid jobbat i motvind. Vi litar på folk som ser pålitliga ut rent utseendemässigt. Ja, Reinfeldt är ju statsminister för att han ser ut som en oskyldig bebis, vem kan ifrågasätta bebisars oskyldighet. Men denna förtroendekris kan lösas, oroa er inte Juhle och kungis! Jag skulle rekommendera Juholt och kungen att skaffa lugg, förutom att den diktaturliknande pannan täcks så kan de även genom en trendig lugg vinna förtroendet hos den unga ytliga blåsta generationen, som jag då tillhör vilket troligen syns på min utförliga analys.


Jag vill även påpeka att denna analys gjordes pro-bono. Detta är enbart ett exempel på mina analytiska skills från ett ungt perspektiv. Har ni en förtroendekris i partiet, företaget eller kanske till och med privatlivet? Då kan jag hjälpa just er, genom tre steg; granskning av bilder, problematisering och lösning. En kris är oftast orsakad av ditt utseende därför garanterar jag att just din förtroendekris alltid kan lösas med hjälp av trendiga stylingtips.

 










Jag ber om ursäkt för mitt low quality kollage.

En fråga som jag ogillar är "Ser du glaset som halvfullt eller halvtomt?". Jag ser glaset, räcker inte det? Sen fyller jag på det som jag vill. Ibland fyller jag till och med på det för mycket för mitt eget bästa.  Jag har aldrig riktigt förstått den frågan det är inte så jag ser på livet...har ni?

När julen kommer kan man nästan inte undvika den här konsumtionshetsen som finns kring oss. Man fattar inte att det kan vara så svårt att hitta en julklapp med tanke på det stora utbudet som finns. Men det är just därför det är svårt, utbudet skapar en beslutsångest inom mig och får mig att känna att julklapparna inte är tillräckliga. "Jag måste köpa mer!". Vilket är oerhört löjligt att inget känns tillräckligt när tillräckligt för oss är överflöd för så många andra. Jag skulle hellre skippa att köpa julklappar och skänka allt till välgörenhet. Men man vill ju inte uppfattas som Grinchen av ens lillasyster som öppnar paketet i hopp om att det är en trendig outfit men istället får hon en bild på en get med texten ”Tack för din gåva! Du har nu givit bort geten Margareta till en fattig familj i Afrika” på eller liknande.

I den intressanta dokumentärfilmen The Story of Stuff talar filmproducenten Annie Leonard om att på grund av den ökande konsumismen i väst är vi inte lika lyckliga längre. Leonard menar att undersökningar har visat att amerikanerna är mer olyckliga och hon menar att detta är på grund av en ökad konsumtion i USA. Det finns studier som säger att Danmark är det lyckligaste landet i världen då de har låga förväntningar på livet och blir därför inte lika besvikna. Detta kanske kan förklara anledningen till varför amerikanerna blir allt olyckligare. USA som är så fokuserade på att lansera ”the American dream” kanske producerar för höga förväntningar hos deras befolkning. Om vi skulle ta Leonards argument ett steg längre så kan vi säga att detta betyder att man i u-länder är mer lycklig än i i-länder eftersom man äger mindre där och konsumerar inte lika mycket. Denna ståndpunkt kan låta rimlig för många och man kanske inte ställer sig kritisk till den. Men den ståndpunkten kan vi dra paralleller med tidigare traditioner som fanns i exotifieringen av ”primitiva samhällen” där man beskrev ”de primitiva” som levde nära naturen och inte ägde lika mycket men som ändå var lyckliga och tillfredsställda. Denna beskrivning var en romantisering och fascinering av människor och man pratade om att återgå till detta naturtillstånd som skulle göra en mer lycklig. Det är ett typiskt västerländskt perspektiv och tar inte riktigt hänsyn till de variationer som existerar i definitionen och erfarenheten av lycka hos olika individer och olika kulturer. Utan detta skapar stereotyper.

Jag förnekar inte att saker och ägodelar inte bringar lycka utan jag ifrågasätter bara definitionen vi har på lycka. Det är svårt att sätta fingret på vad lycka är. För min lillasyster innebär lycka troligen inte att avstå från julklappar. För mig handlar lycka om att göra min familj lyckliga, så jag avstår därför från att vara Grinchen i år och för familjens skull konsumerar jag.

Vad tycker du om att de flesta bloggarna som är populära fokuserar så mycket på mode men inte på de riktiga problemen som finns i livet och världen? Är ytligheten som ett sorts tipp-ex, vi kladdar på det för att täcka över en djupare smärta?