Varför envisas alla bloggare med att göra en sådan där lista på bloggen? "Nu får ni lära känna mig bättre"-lista. Det roligaste är att de har frågor som läsarna oftast redan har svar på. Typ "vilken ögonfärg har du?", som om man inte ser det på deras dagliga upplagda ego-bilder. När de envisas med en sån lista men undviker vissa frågor, ”den här tänker jag inte svara på, den är för privat”, varför ens ha med frågan då??!!
Hur svårt kan det vara? Jag har också gjort en lista nu för att hoppa på trenden men ändå göra den till min egen, som ni kan använda på er blogg.

 
Vad gör dig nyfiken att läsa denna lista?

Varför vill du veta vad jag gjorde kl 8 i morse?

Varför vill du veta vilket mitt sista sms var?

Är du en morgon eller nattmänniska? Inte en morgonmänniska, märks det inte på mitt irriterade inlägg?


Mindre trevliga lappar men mycket roliga

Har ni någonsin träffat människor som har orealistiska förväntningar på sitt liv? Med orealistiska förväntningar menar jag att deras krav är så höga att de platsar in i en Hollywood film. Det är även Hollywoods fel att kraven på livet är så höga.


Jag menar alla tjejer som säger till sina killar att de inte är romantiska nog drar denna slutsats utifrån romantiska filmer. De jämför sina killar med Jerry McGuire, Johnny Castle, Noah eller Zack Mayo. 
De förväntar sig att någon ska säga "you complete me" på teckenspråk till de varje morgon. Eller när de frågar sina killar vad de betyder för de så blir de upprörda när han svarar "mycket" för de förväntade sig ett "I’m scared of walking out of this room and never feeling the rest of my whole life the way I feel when I’m with you.” De förväntar sig att deras kille ska försvara de varje gång någon är otrevlig mot de, hota med en "nobody puts Baby in a corner".


Men girls let me break some bad news det händer inte i verkligheten. Kärleken är som en deodorant, vissa håller i 12 timmar eller om man har tur så håller den i 24 timmar. Vissa deodoranter fläckar inte ner dina kläder men andra ger vita fläckar på dina kläder, precis som kärleken ibland kan fläcka ner ditt hjärta men ibland undviker den detta. Ibland luktar deodoranter gott och ibland inte, ibland finns det bra kvalitetsmärken och så finns det rabatterade deodoranter, precis som killar.

Detta mina damer och herrar var en lektion i kärlek och romantik, jag vet att detta var en lärorik undervisning för de flesta. Som Oprah skulle uttryckt det så fick ni säkert en "AHA-moment"
 

En av de girigaste sakerna i livet måste vara sömn. Jag led ju först av sömnbrist som jag skrivit i tidigare inlägg. Nu lider jag av sömn i överflöd. Den har börjat förbruka så många timmar i mitt liv att jag känner att det har börjat gå i överstyr nu.


Sömnen är som en kidnappare som vägrar kompromissa om det inte är på dens egna villkor. Varje morgon utspelar det sig nu ett gisslandrama i min säng där min sömns värsta fiende är väckarklockan. Det är en ständig kamp varje morgon mellan de två. Snooze effekten är inget annat än en pitbull utan tänder. Den har absolut ingen funktion längre, vilket är oroväckande. Min väckarklocka brukade förut vara som Törnrosas prins, men nu skulle inte äns 1000 kyssar väcka mig. Jag ligger i sömnkoma helt enkelt.


Det värsta är att mina drömmar är så verklighetstrogna att jag tror att jag är vaken vilket gör det svårt för mig att vakna, fattar ni vad jag menar? Nu förstår jag varför Törnrosa envisades med att sova i 100 år, hon trodde att hon var vaken.

Tänk er om man har världens scenskräck men bestämmer sig för att överkomma denna scenskräck genom att ställa sig på scen och sjunga. Men man vill "play it safe" för man är för rädd för att göra bort sig och bestämmer sig då istället för att mima. För man tänker för sig själv "ingen kommer märka något ändå" och så händer det här....(kolla noga)

Nu kommer jag säkert bli påhoppad av ett helt sport-samhälle, men jag skiter i.

Min lista på vad som inte bör räknas in som sport

1. CURLING ÄR INTE EN SPORT!
Det är något som man oftast gör en gång i veckan oftast motvilligt, med musik i bakgrunden, och Ajax på golvet. Att curla är att städa på is, det är ett perfektionistiskt städgäng som möts upp för att städa offentligt och som inte ens lämnar en fläck åt fantasin.

2. RIDSPORT ÄR INTE EN SPORT!
Jag kan säga så här om det var åsnor man använde eller kameler så skulle det aldrig förklaras som en sport eller ens vara en OS-gren. Jag har aldrig fattat den här fascinationen som man har för hästar...

Jag tror jag slutar här. Det här känns olagligt på något sätt. Lite som I am living on the edge.

Now put your hands up!

Har ni tänkt på hur mycket vår värld har utvecklas och moderniserats på så kort tid? Världen är under ständig utveckling, man hänger nästan inte med i svängarna. Tänk er att vi gick från detta:



Till detta




Helt fantastiskt!

Nu är jag inte världens mest tekniska person. Det kanske märks på min blogg.

Håller på att ändra om på bloggen, det har blivit en kompis-det-går-bra-nu-blogg, så tänkte skämma bort min blogg lite med ny design. Men det går ju sisådär. Nu är sidomenyn borta, den gömmer sig i mörkret. Men jag ska nog locka fram den alldeles strax. Så ha tålamod (det säger jag främst till mig själv men om ni är irriterade på hur B bloggen ser ut så kan ni ju ta till er det rådet också)!

Om ni inte hör från mig på ett tag så har jag troligen lyckats förinta bloggen eller något. Tada så länge!



Tänk om vi hade det här i Svea! Underhållning på HÖG nivå! 

Är det jag som är efter eller? Sedan när ersatte de Leif GW Persson med Thomas Bodström? Efterlyst är ingenting utan Leif GW! Det var han som gjorde brott roliga, inte roliga kanske men ni förstår vad jag menar. Han är så fearless, han är en sån som säger vad han tycker och skiter i om folk tycker han säger något fel. Han har världens sömnpiller röst men som inte får en att bli sömnig han får en att gå i trans, man fastnar.

Ibland är jag seriös också eller kanske flummig rättare sagt...

Även om det inte kommer en morgondag lever jag aldrig på gårdagen, inte på nutiden heller för den delen, oftast på framtiden. Jag är en drömmare, eller kanske inte, jag förverkligar snarare verkligheter.


Om jag kunde cykla mig fram till framgången skulle jag plinga mig fram för att visa misslyckandet att här cyklar jag förbi.
Jag kommer plinga så mycket att han kommer få flipp och fråga "VEM VAR DET SOM PLINGA" jag kommer svara "Your worst enemy".


För mig har framgång inget hemligt recept, det är lika enkelt som att koka ägg. Du bestämmer själv hur mycket du vill koka ägget. Vissa nöjer sig med löskokt ägg men jag är mer en hårdkokt-ägg-typ. Ibland har jag till och med överkokat ägget tills det inte finns något vatten kvar. Då studsar ägget där högljutt utan vatten. Ingen kan stoppa ägget förrän värmen sänks. Desto mindre vatten den har desto mer studsar den och gör ifrån sig ljud. Det gäller bara att bryta ett mönster, jag ska skapa fläckar på mönstret, jag börjar med en liten. Sen kommer fläcken blöda ut i tyget och befläcka ännu mer och täcka mönstret. Då är framgången uttryckt.

Detta inlägg är till dig som är en hårdkokt-ägg-typ men som börjar tröttna på att vänta tills du börjar bli hårdkokt, du måste fortsätta studsa. För ett maraton består av en bra början och en jobbig outhärdlig mitt som måste övervinnas för att komma till ett lyckligt slut. Om du vet att du kommer passera målet som vinnare titta inte tillbaks på de som förlorade loppet och hör inte förlorarnas jubel hör jublet från de som hejade på dig från första början.



David och Goliat scenario, här blir klichén "believe in yourself" sann.

Minns ni en gång i tiden när Justin Bieber inte hade blivit upptäckt av småflickorna än?
När man enbart beundrade hans sångröst på youtube och inte hans hårtäta snelugg?
Nu har han fått alla tjejer sjuka, han har smittat de med en sjukdom som heter Bieberfever.
99,9 % av de som blivit drabbade får symptom som besatthet, en besatthet som är så allvarlig att man undrar hur livet var för de innan. Det har gått så långt att man inte skäms för denna besatthet utan man briljerar med den. Ett botemedel krävs a.s.a.p. Skicka in flickorna på avvänjning, kolla på klippet nedan, hon har en seriös Bieberfever, kan vara den värsta jag någonsin skådat...

Justin innan sneluggen och när småtjejerna bara var vanliga småtjejer.

Ehhh hallå är det bara jag som tycker det här klippet är liiiite oroväckande?
En pojke som mimar till "Rack city" med sin grandma. Spola till 0.34. Jag skrattade först och avundades grandmas dancemoves, nästan så mycket att jag tycker moves like Jagger är lika passé som buffaloskor och moves like grandma är 2000-talets macarena.


MEN sen blev jag en aning grovt fundersam efter versen "Get ya grandma on my dick" och grandmas stolta reaktion. SOC where you at? Finns det inte en lag om omhändertagande av barn? Den BÖR tillämpas här. Det känns inte så lämpligt att granny och barnbarn sjunger låtar som uppmanar honom att orra sig, starta pimp-business etc. Vad hände med att våra äldre är visa och våra förebilder? Men droppen var "Get ya grandma on my dick". Fick någon sorts oönskad substans i munnen som man inte vill svälja ner igen.

Det här måste vara en av dom mest skönaste poliserna in the wörld. Men en som man inte, absolut inte, vill irritera. Lite pshycho varning på henne dock. Vad är sannolikheten att någon skulle tappa fattningen så här i Sverige offentligt? Arga snickaren är den som kanske kommer närmast sådan här ilska. Håll koll på maskothunden i bakgrunden också. När anger management kurser inte känns så långsökt...

Det finns inget som stör mig eller gör mig så förbannad som dubbelmoral.

Det hemska är att många är så ovetandes om sin egen dubbelmoral. För några dagar sedan skrev Kristina Lindquist en artikel om n-ordet. På twitter fick hon lovord, bland annat från mig (både på twitter och på bloggen) och jag blev lite hoppfull faktiskt. Det var flera som läste artikeln, 1252 facebook användare har hittills tryckt ”like”. Jag kanske är naiv men jag tror seriöst att den artikeln kommer göra en skillnad, att fler nu kommer stå upp för alla människors rätt att bli kallade för vad de är (människor) eller heter och att detta inte inkluderar n-ordet. Men sedan såg jag massa tweets av Ken Ring som gjorde mig ganska upprörd, han twittrade massa ”skämt” om svarta stereotyper och använde n-ordet som hashtag (för att markera att han pratar om ett visst ämne). Några hoppade på hans tåg och andra såg det passera förbi flera gånger i tystnad. I mitt huvud tänkte jag ”vad hände med att vi kom överens om att vi inte skulle använda ordet?” . Som om twitter stod för verkligheten och hela Sveriges befolkning. Men jag tyckte ändå att det var rimligt på något plan att jag begärde en reaktion, han har ca 6000 följare och reaktionen var knapp. Jag var upprörd och reagerade genom att twittra till både Ken Ring och mina följare, jag väntade på en reaktion men jag blev besviken, precis som jag har blivit så många gånger förut. Jag som själv har fått det ordet kastat i mitt ansikte blir alltid optimistisk av anti-rasistiska kampanjer och tänker nu nu vänder det. Men det dröjer inte länge förrän jag inser att jag återigen drömt för mycket, jag har låtit drömmen bli för naiv.

Jag har haft de mest idiotiska diskussionerna med personer som helt enkelt inte förstår att man inte ska använda n-ordet. Som inte ser det som en självklarhet på samma sätt som jag. Jag har till och med haft diskussioner med personer som själva blivit kränkta av detta rasistiska ord, svarta personer som anser att de har rätt att använda ordet just för att de är svarta,. ”Men vi bara reclaimar ordet” har jag hört flera gånger ”tar tillbaks makten genom att göra ordet till vårt”. Men det enda du reclaimar är en hemsk, mörk, förnedrande och alla andra negativa adjektiv historia.
Jag vet inte hur många gånger Jay-Z ”reclaimar” ordet i hans låtar men det känns inte som att vi har kommit någon vart. Ordet bär fortfarande på ett socialt minne och en funktion för att bland annat avhumanisera en hudfärg. När vi svarta använder ordet skapar vi bara möjligheter att använda förenklade argument som ”men varför får svarta säga det till andra svarta men inte jag”. Jo men visst kvist, om den svarta killen hoppar från en bro så måste ju du också hoppa efter, eller hur?

Nolltolerans är lösningen. Sedan kommer inte rasismen lösas när vi slutar använda ordet. Vi har mycket att ta tag i, ras begreppet har ersatts med etnicitet som fortsätter att skapa ett "vi" och "dom" tänk. Men det är ett steg i rätt riktning till det samhälle som jag tror att vi alla vill ha där man respekterar/accepterar en människas värde.

Ni vet när man säger ”du vet inte hur det är förrän du själv har varit där”? Jag tänker inte använda den meningen för den är för klyschig och min erfarenhet är att klichéer inte är effektiva för att påverka människor. Men snälla om ni tycker att ordet är oacceptabelt att använda då ska ni tycka att det är det i alla sammanhang oavsett vem som använder det. Om ni skulle bli upprörda över att ni hör någon säga n-ordet till en svart då ska ni bli lika upprörda när ni hör en svart säga det till en annan svart. Eller om ni är svart och blir upprörda när en vit säger det till er så ska ni bli lika upprörda när ni hör en svart säga det till er eller en annan svart person. Lämna inga undantag för det ordet. För undantag gör det alltför komplicerat. Låt civilkurage vara ert ledmotiv.

 Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. It is as simple as that.

Detta är en god nyhet, kanske den bästa vi kommer höra år 2012. Yes, äntligen händer det. Greklands ekonomiska kris och Syriens upplopp är fortfarande närvarande MEN nu har åtminstone Hulk Hogan bestämt sig för att raka av sig sin mustasch. Nu kan vi gå ut och fira denna nyhet!

KIDS don't try this at home!!

Jag har sista minuten syndromet, en ganska allvarlig variant. Det är självplågeri, det är helt seriöst destruktivt. Just nu sitter jag på ungefär 3 timmars sömn och har skrivit på en tenta. 3 timmars sömn är ganska generöst, oftast brukar jag dygna i sådana här sammanhang. Men jag hade inget kaffe eller energidryck hemma så kroppen konkurrerade ut min hjärna och jag var tvungen att kollapsa i sömn.


Vid sådana här tillfällen kan man lika gärna kan ge upp. Man har en hel kurs på 7,5 poäng att tenta av och man har inte läst de 4 kursböckerna som tentan bygger på. I was doomed for failure, med otillräckliga anteckningar från seminarium och föreläsningar.


När det är sådana här kriser finns det bara en enda som jag kan vända mig till. Som alltid är min räddning men som också är mitt crack men samtidigt min bästa vän. Jag har ett beroendeförhållande till denna, om den dör så kommer mina universitetsstudier gå under med den. Det är min trogne Google som är min räddning. Eftersom jag har låtit bli att läsa 4 kurslitteratursböcker låg jag rätt illa till kan jag säga med min tenta.  Men google fanns där för mig och sa "don't worry my little curry". Varje gång jag frågar den någonting så får jag svar, den är aldrig okunnig.

Google I am forever yours<3



                                              

                                                           Ok, I love Google but not THAT much

                                          From this moment on ska det här bli min nya morgonritual.

                              



Glöm Berns, Sturecompagniet, Café Opera och alla andra klubbar.

Du vet inte vad fest är förrän du från topp till tå rör på din kropp som denna kille nedan i klippet. Han tar party, fiesta, haffla, juhla, parti, fest på alla språk helt enkelt på fullaste allvar. Lägg märke till hur folket omkring honom försöker battla ut honom. Det börjar med killen i grön tröja som väntar in rätt tillfälle för att battla med honom, tills han märker att det är lönlöst och kastar in handduken. På slutet känns det som att han walks away med inställningen "eh, screw this I'm too good for this shiet".

Lita inte på ditt första intryck, för det krävs ca 3.5 intryck för att du ska gilla mig. Han här nedan gör det lite svårt dock att inte döma honom med alla hans intryck. Hello Kitty eller Hello Scary?



Men jag kan svära på att han har lite fel inställning också. Det känns som att han inte är nöjd med sitt utseende. För om du känner dig snygg så kommer andra faktiskt märka det och du blir mer attraktiv i deras ögon. Om han sjöng "I feel pretty and witty and bright! It's alarming how charming I feel! And so pretty" så skulle tjejerna ta ut en jägarlicens bara för att kunna jaga honom. Eftertraktad skulle vara ordet.

I've got 99 problems and my parents aren't two  
Det här är vad som händer när man ger barn för mycket frihet

 
       

Om inte jag var jag, så skulle jag nog vilja vara dessa tre människor. Helt seriöst.






Update: Kom på att de här videoklippen kanske bara jag tycker är skit roliga för jag känner mig själv. Då två sista klippen är är så jag. Det är sånt jag skulle kunna göra, ganska virrig av mig. Speciellt det sista klippet då problemlösning kanske inte är min starkaste sida. Försöker oftast med omöjliga lösningar med 99 % risk att faila för att jag är så envis. Och om jag var en tjuv så skulle jag vara en sån tjuv som klippet högst upp. För jag älskar att vinka in i säkerhetskameror och underhålla dem som sitter bakom den och kollar. Ja, jag är ganska lättroad.

Ibland känner jag att jag borde upprätta regler för skrivandet av SMS. Är det bara jag som märkt att vissa människor är helt clueless på hur man sms:ar?

En sak som stör mig är att vissa använder för många uttryckssymboler. När man skriver ;) ;) :D :D :) <3 <3 :-* i ett sms. Förlåt men vad ska detta betyda? Vi säger att du får detta sms av din partner, låt oss översätta alla dessa uttryckssymboler i ord då blir det "blink blink, hahahaha, du får mig att le, jag älskar dig, love you, puss på dig". Om inte du svarar tillbaks "hej jag gör slut med dig" så måste du ha gett upp hoppet om en djup och normal relation. Och allt det där trams om att man inte får göra slut på sms, vissa sammanhang är detta ett undantag, detta är inte ETT AV DOM. 
Vem är idioten som hoppades på att jag skulle rättfärdiga dumpning på sms och som hoppades på att kunna referera till mig för att sedan försvara sin handling? "Men sanningen sa att det är okej att dumpa dig på sms".
Ursäkta men gräv din egen feghets grav och dra inte med mig i den.  


En annan anledning till varför detta är så oerhört fel, tänk dig om någon gjorde alla dessa symboler in real life till dig, om den uttryckte sms:et fysiskt. Ser du inte det framför dig? Kolla på mitt collage här nedan så får du lite hjälp på traven, försök att se igenom bilderna snabbt som flera rörelser efter varandra, då blir det mer verklighetstroende. Om inte du reagerar med ett visst obehag så behöver du genast spärras av din telefonoperatör från sms. För då är du en av dem som kan skicka :):):):):), ja  inte en eller två utan FEM stycken smileysar efter varandra utan att fatta att det är creepy.




´                 
                 
                                                           

OBS!!! Jag vill börja med att varna alla läsare för dålig kvalité på detta inlägg. Det skrevs i ett själviskt syfte.


Jag har alltid velat testa att fjortisblogga, ni vet skriva om sådana där saker som bara fjortisar skriver om. Skriva med mazzzza zätan, skriva jag e zöt istället för jag är smart. Jo, jag vet jag borde skämmas, jag skäms. Men drömmar är till för att uppfyllas. 


Så därför påstår jag att jag nu kommer fjortisblogga i experimentssyfte, jag kommer undersöka om fjortisbloggar når bättre ut i media än icke-fjortis bloggar. Genom att skriva ett fjortisinlägg och ett vanligt inlägg kommer jag sedan jämföra vilket inlägg som fick flest träffar. (Jag kamouflerar denna pinsamma dröm i en lögn för att slippa förödmjukelse och social utstöttning. Visst är jag listig? Ibland undrar jag seriöst varför Sickan var med i Jönssons Ligan, Sickan må ha en plan men jag har ADVANCED MASTERPLANS.) Jag gör ju alla mediaforskare en tjänst just nu, det här kan vara oerhört fördelaktigt att veta i bloggvärlden, ja för bloggarna och så...för marknadsföring ni vet. Hursomhelst här kommer mitt fjortisinlägg:

Heiii gummizzar och bloggiz!!
Hur mår ni idag, skiter jag i. Jag mår skiit bera iaf.
iDAg har ja, Mikis o Snuttis varit på Gina triccot där ja hitta en aaas skiit snygg baseballjacka, en rosa såklart favvo färgen *tihi fnizz*. Men så ska en viss person alltid härma mig såklart o köpa samma, åhhhh palla. Man får aldrig vara unik. Aja alla vill ju vara som mig typ, va ska man göra.

Aja ni vet ju att jag döööör för Björn Gustafsson. Har typ älskat honom i hela mitt liv. Jag har lixom inte vetat varför. Men nu vet jag, han är ju sjuuuuukt lik E.T. som jag bara älskar typ så här mykket <3<3<3 Azzå han måste ha blivit framgångsrik tack vare honom. Han lixom banade vägen för alla storögda varelser. E.T och B.G forever!! och Justin Bieber såklart! Björn kontakta mig om du ser det här. Puzzzziiisss!!! <3 =) ;) :-* tjarrrååå




                        
                                                                  naaaaawww bezzta sötizzz




(Ännu en dröm uppfylld. Erkänn att det var en riktigt bra imitation)

Varför är alla namn på mediciner så oerhört svåra att komma ihåg och uttala?


De som hittar på dom kan omöjligt tro att det ska kunna gå att uttala dom, eller? Det är marknadsföring under all kritik med namn på mediciner som : Diclofenac T Ratiopharm, Naproxen Mylan, Paracetamol Apofr, Paracetamol Orifarm.

Jag kunde inte de här utantill utan tog de från Apotekets hemsida. Det sista namnet känner ni nog igen, det är den medicinen med reklamen "tänk gult". Om jag var ute efter den medicinen så är det precis vad jag skulle säga, jag skulle fråga "jag behöver tänka gult, kan du hjälpa mig med det?". Ofta jag skulle komma på namnet på medicinen. Ändå så envisas man med sådana svåra namn. Finns det någon anledning bakom detta?

De kanske försöker integrera samhället, bejaka ett mångkulturellt samhälle liksom. För man måste nog vara en sån person som säger "JA!" till mångfald om man ska köpa dessa mediciner. Jag menar ingen främlingsfientlig person skulle våga möta mediciner med så främmande namn. Eller vad tror ni?

Funderar på i vilket sammanhang man kan använda Lady Gagas låt Bad Romance.

Vad skulle ni göra om en snygg tjej/kille kommer fram till er för att ragga och ba "Lyssna, ra-ra-ah-ah-ah-ah
roma-roma-ma-a, gaga o-la-la-a, want your bad romance"? Skulle kanske vara roligare om personen stammade fram det, världens längsta och mest osammanhängande raggningsreplik. Nej, i raggningssammanhang måste det nog vara världens sämsta raggningsreplik. Please don't try this at wherever.

Om ni pratar med en på Tele2:s kundservice då och ni behöver hjälp med ert bredband, men kundservicevärden är osäker på vad som är problemet och istället för att traditionellt "hmma" så säger personen "tjaaa, ra-ra-ah-ah-ah-ah
roma-roma-ma-a, gaga o-la-la-a, vad kan felet vara?". Jag vet inte hur proffesionellt det är i och för sig.

Det kanske passar bättre i flygplatssituationer. För ni vet när dem ropar ut ens namn på flygplatsen, om ni har varit med om det så reagerar man inte först förrän efter typ tredje gången för att det är så många ljud runt omkring. Om du inte har ett jätte udda namn som typ Zilky-Smooth Koliflower så kanske du reagerar. Men för vanligare namn som Anna Svensson kanske man kan ropa ut "ra-ra-ah-ah-ah-ah roma-roma-ma-a, gaga o-la-la-a, Anna Svensson, Anna Svensson var vänlig kontakta incheckningen tack". Det känns som att man skulle få lite mer uppmärksamhet då.

Jag vet inte vad Lady Gagas låt Bad Romance ska göra för nytta faktiskt, därför hamnar även denna låt under kategorin Låttexter under all kritik.

Ibland undrar jag vart vissa personer har tagit vägen. Speciellt kändisar.


Som sångaren Emilia som gjorde låten "Big big world" som blev så populär att alla småtjejer ville gå runt med basker precis som Emilia. Där undrar man ju av ren nyfikenhet vart hon försvann, inte för att man vill ha tillbaks baskern på modet. Sedan känner man ju en tacksamhet över att vissa människor försvunnit från kändisvärlden, de insåg väl att de inte hade någonting att göra där. Som exempelvis GÜnther.


Sedan finns det de som man helt seriöst undrar vart de försvann för de tillförde nöjesvärlden något. Typ Tommy, Pippi Långstrumps kompis eller partner in crime. Jag undrar inte vart Annika tog vägen för jag störde mig ganska mycket på henne helt seriöst. Hon var en riktigt stämningsmördare. Ni vet en såndär som man inte vill gå med på fest för hon bara drar ner på stämningen eller som aldrig vill hitta på något. Men Tommy han var alltid så glad med världens underbaraste skratt. Jag har länge undrat vart Tommy har tagit vägen, varför fortsatte han inte med skådespelarkarriären?


Men sedan en dag när jag stod i matbutiken och handlade så träffade jag på honom. Tommy verkade lycklig. Han är idag ansiktet utåt för den exklusivaste svenska kaviaren som finns på marknaden. Imponerande att han kommer lämna ett sådant stort arv efter sig i alla fall.

Vart kan man hitta en sådan här gladiator som finns på bilden nedan? Kan vara bra att ha liksom, for protection. Eller när man ber om löneförhöjning t.ex. Jag behöver en i alla fall så om ni har några tips skulle jag uppskatta om ni hörde av er. Jag har kollat på e-bay och där säljer dem bara kostymen så det är jag inte intresserad av. Det räcker med kroppen. Tror jag kommer sätta på honom andra kläder dock för dessa ser ju inte ut som att vara ergonomiska. Han kommer ju naturligtvis jobba under bra arbetsvillkor.

”Kan bli lite matt över att de som oftast kommer till tals i antirasism-debatten kanske inte är de som främst utsätts. But it is what it is.”

Detta twittrades idag 10.38 och retweetades. Efter jag läste denna tweet blev jag uppriktigt sagt väldigt irriterad och upprörd, den representerar så många upplevelser i min barndom, min ungdom och min vardag. Med detta inlägg är jag inte ute efter att hoppa på någon utan jag skriver detta här eftersom twitter är för begränsande för att jag ska kunna uttrycka mina tankar och åsikter. Jag vill verkligen förklara faran med att tänka så här. Jag som ”mörkyad”, ”svart” ”med afrikanskt ursprung” kalla det vad du vill förutom n-ordet, är så tacksam när någon som oftast inte utsätts för rasism kommer till tals i antirasism-debatten.


Jag har gått i många olika skolor under mina 22 år i Sverige. Lite för många kanske. Jag har gått i klasser där jag har varit en minoritet utseendemässigt, där min hudfärg har "utmärkt mig". Ibland har jag haft max två till som utgjort denna minoritet med mig. Jag är född i Sverige men behandlas sällan som svensk, jag är andra generationens invandrare, jag är svensk med annat ursprung och i extrema fall är jag en avhumaniserad slav (n-ordet). Jag har slutat räkna hur många gånger jag fått försvara mig, en hudfärg och flera generationers slavar med att försöka övertyga okunniga människor att hudfärgen inte definierar värdet på en människa eller förklara varför man inte ska använda n-ordet. Jag får oftast samma okunniga argument som jag oftast har fått möta på egen hand och väntat i onödan på att någon, vem som helst, ska backa upp mig. Jag har aldrig varit rädd för att stå upp för mig själv på egen hand men det är inte alltid lika kul att stå själv som barn, ungdom eller vuxen och inse att ingen i ens omgivning vill aktivt försvara ditt värde som människa.

Förut blev jag irriterad på mina minorietsvänner som inte sa något när de blev kallade n-ordet och jag fick försvara dem. ”Varför säger du inget?!” frågade jag förbannad. Sedan insåg jag att jag inte kunde kräva att de skulle försvara sig i en ensam situation som kan vara skrämmande. För den som utsätts för rasism eller annan typ av diskriminering vet att det är läskigt att möta hat och okunnighet. Jag började då bli irriterad på att även mina kompisar som inte utsattes för denna rasism inte försvarade människors värde och frågade dem likadant. För jag insåg att det inte bara var jag som skulle behöva möta rasismens ansikten och försöka sminka bort fulhetet som den bar.

En player i hans bästa år...

Det är många inlägg om biblioteket idag men det är för att jag spenderat nästan hela min dag här och att det finns förvånansvärt mycket att skriva om. Så mycket att jag nästan borde börja blogga på biblioteket.se (gratis reklam varsågod). Jag som tyckte bibliotekarien var störande måste nästan ångra mig nu. Jag har nedan rankat de mest störande momenten under dagen, observera att dagen inte är slut så denna lista kan ha uppdaterats senare. Det som är intressant är att de mest störande momenten kretsar kring mat. Något som jag trodde var förbjudet att äta i biblioteket. Men vissa går här på alternativa lagar. Jeez. Jag tror jag kommer få ett utbrott alldeles strax. Men kan inte låta bli att skratta ändå. Det är som att jag är huvudrollen i en dålig skräckfilm där folk trycker på mina knappar och jag snart kommer få ett nervsammanbrott och börja peppra folket med böcker.

1. Tre tjejer som varit här och pratat ständigt, har troligen kommit vilse och tror att vi är i Kungshallen för nu har de hämtat med sig wok med nudlar som dom sitter och smaskar i sig. En tjej var tvungen att byta plats och visade tjejerna genom att hålla för näsan att maten luktar. Det rörde dom inte i ryggen, snarare roade det dom, roa som i *fniss fniss*.
   
   

2. En tjej som sitter nära mig måste ha en mask i magen för hon har ätit ständigt sedan hon satte sig där. Det är inte diskreta saker hon äter, nej nej, det är en macka inlindad i plast som gör en massa prasselljud av sig varje gång hon tar en tugga. Det senaste hon åt var någon sorts Risenta påse med tranbär i. Hon har gjort ett litet hål i och trycker upp tranbären en och en och när dem väl är uppe försöker hon inte diskret hälla upp den i handflatan, utan hon biter i påsen och häver in den i munnen. En och en! Jag undrar hur många tranbär som finns i den påsen.
   
   

3. Idag har två stycken råkat dra ut min laddare till min dator. Detta kunde dock varit störande om jag inte hade batteriet inne. Annars skulle detta vara den utlösande faktorn till mitt nervsammanbrott.
   
   

”Vill inte vara otrevlig men skulle du kunna prata lite lägre när du hjälper andra?” säger jag försiktigt. ”Prata lite lägre?” säger bibliotekarien. ”Ja, dämpa ljudnivån lite?” svarar jag. Hon förstod inte riktigt hur hon skulle kunna göra det. Jag gav henne förslag på att hon skulle kunna viska. Jag fick ett hånskratt av henne och ett ”Viska? Ja, jag kan försöka”. Jag går tillbaks och sätter mig igen, ”härligt, äntligen lite tystnad” tänker jag. Men hon var inte klar. Hon kommer tillbaks till mig och hänvisar mig till två andra salar om jag vill ha det lite tystare. Jag förklarar att det är fullt där. ”Jaha” säger hon och menar att där finns det inga informationsdiskar. Som om det skulle vara problemet. Jag förklarar att jag inte tycker jag borde behöva flytta för att få det tyst och att det räcker med att hon bara dämpar ljudnivån. Det är väl inte ologiskt? Hon försvarar sig själv ”Tycker du det?” (en fråga som inte vill ha något svar) ”Fast du jobbar inte här”. Som att yrket inte tillåter dem att prata lägre. Jag svarar att ”fast alla kan ju dämpa ljudnivån”. Hon går därifrån och säger ”Mm, men sal 4 och 5 finns det om du vill ha det tyst” bara för att få sista ordet.


Förlåt kära bibliotekarie! Det var inte meningen att trampa på dina tår eller ditt revir. Hoppas att du inte blev sårad och hoppas jag inte förstörde din dag. Vilken snällis jag är ibland, varför fick jag dåligt samvete nu liksom? Jag vill ju bara vara på den mest harmoniska platsen som ligger mig nära hjärtat och skriva på min tenta. Nu kommer jag troligen få hela biblioteksamhället på mig! Kanske ska ge henne min mandarin som en peace-offering?

Nu kommer jag låta som värsta hycklaren med tanke på tidigare inlägg där jag skriver om att jag hatar när folk hyssjar en. Men nu sitter jag här i ett bibliotek med en bibliotekarie som inte kan hålla käften. Hon bär på så mycket makt för det är bibliotekarierna som bestämmer normen i ett bibliotek. Det är de som ska hyssja när det behövs, det är de som ska viska och det är de som ska smyga sig fram för att vara en förebild på hur man ska vara i ett biblioteket. Men denna bibliotekarie har nog inte fattat vad hon har för roll eller så är hon lite "wild and crazy" och "don't give a damn".

Hon rubbar hela stämningen, hon är som stormen som avbryter lugnet. Eftersom hon pratar så högljutt ger hon grönt kort till andra i hennes omgivning att prata lika högt. Saken är att jag kan ju inte säga till henne heller för det blir som att stampa på en bibliotekaries stolthet, som att ta hennes arbetssysslor. "Vem tror du att du är? Det är JAG som ska hyssja folk inte du, lilla vän!". Hur säger man till en bibliotekarie att vara tyst egentligen? Det roligaste är att alla som sitter i den här salen ger henne arga blickar men ingen vågar säga något. I sådana här sammanhang är det alltid jag som får ta första steget för jag har inte alltid varit en som är rädd för att fakka ur, trots att jag då oftast gör alla en tjänst så blir jag oftast blickförklarad som en bitch. Men nu är jag osäker på om jag ska säga till och än en gång "take one for the team". Det känns som att jag skulle spotta på en helig person på en helig plats... Nej, det här är inte hållbart, jag ska fasiken förbereda en spottloska.

Update: råkade länka till fel tidigare inlägg är korrekt nu!

Jag har ett seriöst procrastination problem (ja jag vet att ordet finns på svenska men det låter så mycket bättre på engelska). Jag bara skjuter upp på saker tills jag har en work overload. Det går inte ihop med att jag har ett sista minuten syndrom heller, det är som att Kissie och prins Carl Philip skulle inleda ett förhållande, det håller inte helt enkelt.


Just nu i denna minut skjuter jag upp på massa saker bara för att babbla om ingenting på min blogg och helt seriöst slösa på er tid. Jag skriver just nu enbart för att intala mig själv att det jag skriver är nödvändigt för att lätta på mitt samvete att jag inte gör det som är nödvändigt. Nej nu måste jag sluta skriva och fortsätta med alla mina sysslor nu...Men jag vet att jag kommer att skriva åtminstone en mening till. Jag kommer antagligen kolla på massa skitprogram på TV som jag känner att jag bara MÅSTE kolla på. Typ Extreme Homemakeover, som jag ogillar så starkt och som gör mig illamående. Det är propaganda på HÖG nivå, "American dream", "American heroes" osv.








Gråter hon för att hon ramlade och slog sig eller för att hon och hennes familj är en av "de utvalda"?

Ibland lönar det sig att fuska. Cristopher som är en erfaren fuskare verkar ha insett det.


 

Tänk om Juholt skulle vara lika underhållande som Bush, svensk politik skulle vara så mycket mer intressantare att följa.

När livet är jobbigt...

Tydligen så får man inte ta semester som bloggare, en röd dag gäller inte i bloggvärlden...Hur ska jag veta det? Jag är ny i branschen. Helt seriöst så vill jag inte bli en bloggare jag vill bara ha en blogg so the rules don't apply to me! Oh well back to business! (Men jag ser att flera av er är still with me! Happy nytt år på er!)

 
Funderat på nyårslöfte, skrev ju lite om det HÄR. Kände att mitt löfte inte var så hmm bra. Har gjort en lista på potentiella löften men det är svårt att välja vilket jag ska ta. Här är ett utdrag av listan.


1. Jag lovar att skratta mer, speciellt när jag är arg för att förmedla en läskig "jag är möjligtvis instabil psykopat" känsla så att folk inte vågar piss me off.
2. Jag ska spara mer pengar, detta gör jag genom att ansluta mig till planka.nu, så att jag har råd med en chipspåse till i veckan.
3. Jag ska sluta äta godis och för varje vecka som jag klarat av detta ska jag belöna mig med Ahlgrens bilar, enbart i motivationssyfte.
4. Jag ska sluta titta på TV så mycket, istället ska jag streama alla mina serier på datorn.
5. Jag ska krossa kapitalismen.
6. Jag ska ta reda på hur man krossar kapitalismen.
7. Jag ska sluta stoppa en potatis i munnen när jag försöker sjunga som Amanda Fondell.

Hemligheten bakom framgång av nyårslöften är att kombinera det med en kompromiss. Belöning är även nödvändigt.

Torr humor? YES!