Det finns inget som stör mig eller gör mig så förbannad som dubbelmoral.

Det hemska är att många är så ovetandes om sin egen dubbelmoral. För några dagar sedan skrev Kristina Lindquist en artikel om n-ordet. På twitter fick hon lovord, bland annat från mig (både på twitter och på bloggen) och jag blev lite hoppfull faktiskt. Det var flera som läste artikeln, 1252 facebook användare har hittills tryckt ”like”. Jag kanske är naiv men jag tror seriöst att den artikeln kommer göra en skillnad, att fler nu kommer stå upp för alla människors rätt att bli kallade för vad de är (människor) eller heter och att detta inte inkluderar n-ordet. Men sedan såg jag massa tweets av Ken Ring som gjorde mig ganska upprörd, han twittrade massa ”skämt” om svarta stereotyper och använde n-ordet som hashtag (för att markera att han pratar om ett visst ämne). Några hoppade på hans tåg och andra såg det passera förbi flera gånger i tystnad. I mitt huvud tänkte jag ”vad hände med att vi kom överens om att vi inte skulle använda ordet?” . Som om twitter stod för verkligheten och hela Sveriges befolkning. Men jag tyckte ändå att det var rimligt på något plan att jag begärde en reaktion, han har ca 6000 följare och reaktionen var knapp. Jag var upprörd och reagerade genom att twittra till både Ken Ring och mina följare, jag väntade på en reaktion men jag blev besviken, precis som jag har blivit så många gånger förut. Jag som själv har fått det ordet kastat i mitt ansikte blir alltid optimistisk av anti-rasistiska kampanjer och tänker nu nu vänder det. Men det dröjer inte länge förrän jag inser att jag återigen drömt för mycket, jag har låtit drömmen bli för naiv.

Jag har haft de mest idiotiska diskussionerna med personer som helt enkelt inte förstår att man inte ska använda n-ordet. Som inte ser det som en självklarhet på samma sätt som jag. Jag har till och med haft diskussioner med personer som själva blivit kränkta av detta rasistiska ord, svarta personer som anser att de har rätt att använda ordet just för att de är svarta,. ”Men vi bara reclaimar ordet” har jag hört flera gånger ”tar tillbaks makten genom att göra ordet till vårt”. Men det enda du reclaimar är en hemsk, mörk, förnedrande och alla andra negativa adjektiv historia.
Jag vet inte hur många gånger Jay-Z ”reclaimar” ordet i hans låtar men det känns inte som att vi har kommit någon vart. Ordet bär fortfarande på ett socialt minne och en funktion för att bland annat avhumanisera en hudfärg. När vi svarta använder ordet skapar vi bara möjligheter att använda förenklade argument som ”men varför får svarta säga det till andra svarta men inte jag”. Jo men visst kvist, om den svarta killen hoppar från en bro så måste ju du också hoppa efter, eller hur?

Nolltolerans är lösningen. Sedan kommer inte rasismen lösas när vi slutar använda ordet. Vi har mycket att ta tag i, ras begreppet har ersatts med etnicitet som fortsätter att skapa ett "vi" och "dom" tänk. Men det är ett steg i rätt riktning till det samhälle som jag tror att vi alla vill ha där man respekterar/accepterar en människas värde.

Ni vet när man säger ”du vet inte hur det är förrän du själv har varit där”? Jag tänker inte använda den meningen för den är för klyschig och min erfarenhet är att klichéer inte är effektiva för att påverka människor. Men snälla om ni tycker att ordet är oacceptabelt att använda då ska ni tycka att det är det i alla sammanhang oavsett vem som använder det. Om ni skulle bli upprörda över att ni hör någon säga n-ordet till en svart då ska ni bli lika upprörda när ni hör en svart säga det till en annan svart. Eller om ni är svart och blir upprörda när en vit säger det till er så ska ni bli lika upprörda när ni hör en svart säga det till er eller en annan svart person. Lämna inga undantag för det ordet. För undantag gör det alltför komplicerat. Låt civilkurage vara ert ledmotiv.

 Behandla andra så som du själv vill bli behandlad. It is as simple as that.

”Kan bli lite matt över att de som oftast kommer till tals i antirasism-debatten kanske inte är de som främst utsätts. But it is what it is.”

Detta twittrades idag 10.38 och retweetades. Efter jag läste denna tweet blev jag uppriktigt sagt väldigt irriterad och upprörd, den representerar så många upplevelser i min barndom, min ungdom och min vardag. Med detta inlägg är jag inte ute efter att hoppa på någon utan jag skriver detta här eftersom twitter är för begränsande för att jag ska kunna uttrycka mina tankar och åsikter. Jag vill verkligen förklara faran med att tänka så här. Jag som ”mörkyad”, ”svart” ”med afrikanskt ursprung” kalla det vad du vill förutom n-ordet, är så tacksam när någon som oftast inte utsätts för rasism kommer till tals i antirasism-debatten.


Jag har gått i många olika skolor under mina 22 år i Sverige. Lite för många kanske. Jag har gått i klasser där jag har varit en minoritet utseendemässigt, där min hudfärg har "utmärkt mig". Ibland har jag haft max två till som utgjort denna minoritet med mig. Jag är född i Sverige men behandlas sällan som svensk, jag är andra generationens invandrare, jag är svensk med annat ursprung och i extrema fall är jag en avhumaniserad slav (n-ordet). Jag har slutat räkna hur många gånger jag fått försvara mig, en hudfärg och flera generationers slavar med att försöka övertyga okunniga människor att hudfärgen inte definierar värdet på en människa eller förklara varför man inte ska använda n-ordet. Jag får oftast samma okunniga argument som jag oftast har fått möta på egen hand och väntat i onödan på att någon, vem som helst, ska backa upp mig. Jag har aldrig varit rädd för att stå upp för mig själv på egen hand men det är inte alltid lika kul att stå själv som barn, ungdom eller vuxen och inse att ingen i ens omgivning vill aktivt försvara ditt värde som människa.

Förut blev jag irriterad på mina minorietsvänner som inte sa något när de blev kallade n-ordet och jag fick försvara dem. ”Varför säger du inget?!” frågade jag förbannad. Sedan insåg jag att jag inte kunde kräva att de skulle försvara sig i en ensam situation som kan vara skrämmande. För den som utsätts för rasism eller annan typ av diskriminering vet att det är läskigt att möta hat och okunnighet. Jag började då bli irriterad på att även mina kompisar som inte utsattes för denna rasism inte försvarade människors värde och frågade dem likadant. För jag insåg att det inte bara var jag som skulle behöva möta rasismens ansikten och försöka sminka bort fulhetet som den bar.

Varför pratar man med Gertrud 89 år som om hon vore en treåring?

De flesta äldre är utbildade individer som var med och byggde upp vårt land, som kunde ta hand om sig själva eller fortfarande kan det. Det är många äldre som åldras med sin karaktär och sitt sinne intakt, vissa kanske förändras en aning. Varför pratar man då bebisspråk med äldre? Det är så oerhört nedvärderande och ett sätt att förminska dem. Blir så oerhört upprörd när jag hör människor prata på det sättet med äldre. Nästan som att man vill prata med dem likadant och se hur de reagerar. Tänk själv om din vän skulle dalta med dig och säga saker med bebisröst som "Jaa då, nu ska vi äta lunch. Visst ska det bli gott? Är du hungrig? Jaa, det var du din stackare". Du skulle ju seriöst tro att det var något fel på människan. Äldre är också människor och ska respekteras och behandlas på samma villkor som yngre människor. Vi frågar oss varför skandaler som Carema inträffar, synen på de äldre är en huvudorsak till tragedierna. Man har avhumaniserat en åldersgrupp.