Jag är ofrisk. Så ofrisk.
Ni vet när folk säger "tänk logiskt", jag börjar tvivla på om jag verkligen är kapabel till att göra det?


Jag har hål i tanden, har haft det alldeles för länge men har inte gjort något åt det. I blame it on the C-C-C-S-S-S-N-N-N. Jag har inte råd med tandläkarbesök, så jag har låtsas som att hålet i tanden var ett sånt där tandsmycke i guld, fast min var i svart guld då. Nu har jag råd att gå till tandläkaren. Eller nja det vill säga om besöket inte hamnar på mer än 500kr, annars får jag köra en springnota.


Eftersom jag vet att jag kommer gå till tandläkaren nästa vecka tror min hjärna att jag har grönt ljust för att äta så mycket godsaker som helst för att "passa på när jag ändå har hål i tänderna". Jag har ätit godis, chips, kakor och druckit läsk och inleder allt med att ursäkta mig själv med att jag MÅSTE äta upp allt det här för annars måste jag kasta det efter tandläkarbesöket. Jag spelar på mitt ekonomiska samvete, jag manipulerar mig själv med tre godisbitar i munnen. Sockerbehovet har tagit över min kropp.


Jag vet att det första steget är att erkänna och det är viktigast bla bla bla. Problemet är att det är så många steg kvar och jag har inte tid eller råd att vänta på att ta de stegen. CSN BETALAR INTE TANDLÄKARBESÖK och sockerbehovet är för ingrott i kroppen.



Det har gått så långt att jag börjar kolla på vad det finns för utbud där ute ifall min framtid ser tandlös ut.