Det är nog ingen slump att vi kallas för ungdomar.

De vuxna har försökt att undvika anmälningar hos diskrimineringsombudsmannen genom att bokstavligt talat försöka lura oss med ett ”o” i ”ungdom”. Vi må vara unga men vi äro icke dumma. Nej, vi är fonetiskt upplysta och låter oss därför inte luras av stavningen. Sluta ljug och stava sanning! ”Ungdum”, är det inte så ni egentligen vill stava? För vi är tydligen naiva, vi är okunniga, vi är oerfarna, vi är neandertalare, vi är helt enkelt i ett evolutionistiskt underläge. Men på vilket sätt har jag mindre hjärnceller än en generation som hyllade kärnkraften? Vad är det som gör er så speciella? Vad kan ni vuxna göra som vi ungdomar INTE kan göra?

”Jo ni kan ju inte löneförhandla”. Nej, det kanske vi inte kan. Men se vem som fick jobbet efter arbetsintervjun. Inte var det Astrid 54 med löneanspråk på 21 000 kr/månad. Nej, utan det var Hampus på 21 bast som komiskt uttryckte sig    ”Så länge lönen inte är lika låg som på Mcdonalds så är det ju ingen big deal. Höhö”.


Ni demonstrerar inte längre säger ni. Men vi demonstrerar, vi gör det på ett forum som kallas facebook. Vi trycker på ”like” när vi ser budskap som talar för rättvisa vi joinar grupper som exempelvis ”Vi gillar olika” för att visa att vi står upp för en åsikt. Vi visar hur lika vi är när vi alla trycker på ”like” på en bild från helgens äventyr där Gustav sover på en parkbänk helt utslagen med mer än bara blod i ådrorna.


Det är det enda forum vi har för att uttrycka vår åsikt. Vi twittrar om vad vi åt för lunch för det är vad som kallas demokratiska rättigheter. Nej vi är inte unga och dumma, inte alls...


Okej då, vissa kanske men inte alla. Inte jag i alla fall. För jag är inte ”alla” som du drar över en kam, nej jag är hårstrået som lyckades fly från din otäcka kam infekterad av fördomar.