KIDS don't try this at home!!

Jag har sista minuten syndromet, en ganska allvarlig variant. Det är självplågeri, det är helt seriöst destruktivt. Just nu sitter jag på ungefär 3 timmars sömn och har skrivit på en tenta. 3 timmars sömn är ganska generöst, oftast brukar jag dygna i sådana här sammanhang. Men jag hade inget kaffe eller energidryck hemma så kroppen konkurrerade ut min hjärna och jag var tvungen att kollapsa i sömn.


Vid sådana här tillfällen kan man lika gärna kan ge upp. Man har en hel kurs på 7,5 poäng att tenta av och man har inte läst de 4 kursböckerna som tentan bygger på. I was doomed for failure, med otillräckliga anteckningar från seminarium och föreläsningar.


När det är sådana här kriser finns det bara en enda som jag kan vända mig till. Som alltid är min räddning men som också är mitt crack men samtidigt min bästa vän. Jag har ett beroendeförhållande till denna, om den dör så kommer mina universitetsstudier gå under med den. Det är min trogne Google som är min räddning. Eftersom jag har låtit bli att läsa 4 kurslitteratursböcker låg jag rätt illa till kan jag säga med min tenta.  Men google fanns där för mig och sa "don't worry my little curry". Varje gång jag frågar den någonting så får jag svar, den är aldrig okunnig.

Google I am forever yours<3



                                              

                                                           Ok, I love Google but not THAT much