Är det inte konstigt att en häst, åsna och zebra är väldigt lika men har helt olika rykten?

Jag har aldrig varit så förtjust i hästar, jag kommer ihåg att när jag var liten hur flickorna i klassen pratade om hästar, läste hästtidiningar, hade hästmotiv på sina kläder och hade bokmärken med hästmotiv. Det var under en period när man samlade på bokmärken och bytte de med andra, det var änglar och hästar som var de eftertraktade bokmärkena. Men jag kommer ihåg att jag undrade för mig själv varför någon skulle vilja ha en häst i sin samling när man kunde få en ängel. En häst kan ju inte göra något betydelsefullt jämfört med en ängel?


Jag har aldrig förstått fascinationen av hästar. Jag kommer ihåg på Svenska Bostädersdag, en dag när man firade bostadsområdet jag bodde på när jag var liten, så hade de hyrt in en liten ponny som vi barn fick rida på runt kvarteret. Jag var inte imponerad, jag har aldrig varit så obekväm i hela mitt liv, jag cruisade runt i området som jag hade sett så många gånger förut fast på en högre höjd. Inget speciellt med det.

Hästen, åsnan och zebran är lite som killar, de tre vanligaste förekommande typerna av killar som finns där ute på marknaden.


Hästen är den skit snygga killen som alla vill ha, en casanova, men när man väl pratar med honom så är han lika rolig som en stumfilm. Om hästen är den snygga är åsnan hans fula brorsa, han som ser helt okej ut men som alltid står i hans bror hästens skugga. Åsnan verkar jätte trevlig från början, men han är oberäknelig, han är ett jackass helt enkelt. Men många tjejer faller för honom för de gillar "bad boys". Därför vill ingen ha zebran, han är motsatsen till åsnan, han är unik med sina ränder, han är inte som de alla andra killarna. Han är "the good guy" men han är den som alltid får kommentaren "kan vi inte bara vara vänner". Han kommer aldrig bli som hästen, han kommer alltid vara hästen med ränder.




Smygreklam (har inget med inlägget att göra egentligen)