Ibland är jag seriös också eller kanske flummig rättare sagt...

Även om det inte kommer en morgondag lever jag aldrig på gårdagen, inte på nutiden heller för den delen, oftast på framtiden. Jag är en drömmare, eller kanske inte, jag förverkligar snarare verkligheter.


Om jag kunde cykla mig fram till framgången skulle jag plinga mig fram för att visa misslyckandet att här cyklar jag förbi.
Jag kommer plinga så mycket att han kommer få flipp och fråga "VEM VAR DET SOM PLINGA" jag kommer svara "Your worst enemy".


För mig har framgång inget hemligt recept, det är lika enkelt som att koka ägg. Du bestämmer själv hur mycket du vill koka ägget. Vissa nöjer sig med löskokt ägg men jag är mer en hårdkokt-ägg-typ. Ibland har jag till och med överkokat ägget tills det inte finns något vatten kvar. Då studsar ägget där högljutt utan vatten. Ingen kan stoppa ägget förrän värmen sänks. Desto mindre vatten den har desto mer studsar den och gör ifrån sig ljud. Det gäller bara att bryta ett mönster, jag ska skapa fläckar på mönstret, jag börjar med en liten. Sen kommer fläcken blöda ut i tyget och befläcka ännu mer och täcka mönstret. Då är framgången uttryckt.

Detta inlägg är till dig som är en hårdkokt-ägg-typ men som börjar tröttna på att vänta tills du börjar bli hårdkokt, du måste fortsätta studsa. För ett maraton består av en bra början och en jobbig outhärdlig mitt som måste övervinnas för att komma till ett lyckligt slut. Om du vet att du kommer passera målet som vinnare titta inte tillbaks på de som förlorade loppet och hör inte förlorarnas jubel hör jublet från de som hejade på dig från första början.



David och Goliat scenario, här blir klichén "believe in yourself" sann.