En fråga som jag ogillar är "Ser du glaset som halvfullt eller halvtomt?". Jag ser glaset, räcker inte det? Sen fyller jag på det som jag vill. Ibland fyller jag till och med på det för mycket för mitt eget bästa.  Jag har aldrig riktigt förstått den frågan det är inte så jag ser på livet...har ni?