Hej Sanning, varför viskar du?

En av de värsta sakerna som finns är att bli nedhyssjad i ett bibliotek. Det finns nog inget mer pinsammare och samtidigt provocerande. Hur ska man veta vilken ljudnivå som är acceptabel liksom? Att viska måste vara det snuskigaste och obehagligaste som finns. Man känner sig som snuskgubben med den där beigea kappan i skogen som inväntade barnen. Det värsta är nog att man ofta inte kan lokalisera de där hyssjen. För de vibrerar liksom ut som ett eko och det är en sådan subtil rörelse med munnen att när man söker efter ursprunget till ljudkällan är det lika svårt som det var för amerikanerna att hitta Bin Ladin. Om du ska hyssja stå för din hyssjning åtminstone, din fega smyghyssjare!


Det finns vissa människor som verkligen inte kan viska men försöker sitt bästa genom att säga det de vill säga med en hes röst, som om den hesa rösten kamouflerar ljudnivån. "Schhh! Pelle du pratar för högt viska istället". Pelle svarar "JAG GÖR JU DET" med raspig hes röst och dessa misslyckande viskningar tycks alltid inkludera några salivsprutningar rakt i fejjan på en. Ett ord= två sprutningar...typ. Ska de som inte kan viska då diskrimineras av hyssjningar, få utstå förnedrande offentliga metoder för att skämma ut de till tystnad? Eller det värsta är ju när man börjar be någon om att "prata med små bokstäver", hur fasiken gör man det?! Det är nog den dummaste uppmaningen jag hört! Det är ju inte som att man ber folk att prata i kursiverad text i typsnittet Times New Roman i storlek 14, eller hur?


Det här är ett allvarligt problem, för det finns inga tydliga riktlinjer på hur tyst man ska vara, för vad är det egentligen att prata tyst? Alla har nog haft en tyst mus i sin klass tidigare, ni vet den där pojken/flickan som man inte hörde vad han/hon sa. När man bad de prata högre så lyckades de på något sätt sänka ljudnivån med 3 decibel. Det var då ordspråket ”ingenting är omöjligt” uppenbarade sig i verkligheten för mig. Det var som en stillsam vindpust när de pratade man känner luften men har ingen aning om vart den kommer ifrån och försvinner lika snabbt. De pratade så tyst att till och med lärarna gav upp och nickade och log som om de hade uppfattat orden de yttrade. Att prata så här tyst är inte hållbart i ett demokratiskt samhälle. Hallå?! De nyttjar ju knappt yttrandefriheten!


Tystnad är ”in the ears of the beholder”. Det finns så många olika tolkningssätt. Därför anser jag att den bästa lösningen är att alla bibliotek från och med nu erbjuder öronproppar vid ingången så att det inte blir några missuppfattningar om vad som är ”prata tyst”. Mer öronproppar till folket!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Hello Truth

Sanning är bloggens uppdrag, bloggen har en komisk ådra och är uppfostrad i ironi. Lögn är förbjudet på denna sida, så varning till känsliga läsare : detta kan urarta i brutal ärlighet. Vem jag är? Jag är jag, räcker inte det? All kopiering är förbjuden! Copyright © hellotruth.blogg.se

RSS 2.0