Jag vet att många klagar på kylan just nu, som om vårt avlånga nordiska land aldrig upplevt kyla förut. Men jag vägrar dock att vara en i mängden och tänker därför inte ansluta mig till klagoklubben. Medlemskapet har ju egentligen inga fördelar som man kan dra nytta av i vinterkylan. Dessutom verkar det som att denna vinters klagoklubb har en oändligt lång bindningstid. Jag tänker inte hamna i någon klagocirkel med okänd tidsbegränsning. Nej, denna vinter ska jag istället göra något konstruktivt. Härmed förklarar jag därför att jag protesterar mot denna snödiktator som regerat över vårt klimat alltför länge och alldeles för brutalt. Jag vägrar underkasta mig snöns agenda!

För någon dag sedan tycktes det finnas flera tydliga vårtecken och långsamt började jag släppa min vinterdepression. Jag kände hur värmen, som mina nariga händer längtat efter, var runt hörnet. Snön avtog och jag välkomnade våren med marinblå Converse skor, en kort skinnjacka och mina skinnhandskar. Melodin i mitt liv förändrades från att ha varit en mörk, snöplogande, ”hugg-av-mig-tårna” -melodi, till en barnslig och lekfull ”den-röda-clownnäsan-i-ansiktet-försvinner”-melodi. Men plötsligt, utan någon förvarning (för vädernyheterna var passé så fort jag såg snön smälta) kommer de små vita monsterna tillbaka och attackerar oss. I det ögonblick då jag såg snöflingornas återkomst, kom den förträngda informationen tillbaka till mig ”snön är som den där blåbärsfläcken på din vita sommarklänning, det tar tid tills den försvinner”.

Om det första steget är att erkänna, så misslyckas jag med det ypperligt bra varje vinter. Varför är jag alltid så optimistisk när det gäller svensk vinter? Men till mitt försvar så har jag i detta sammanhang all rätt i världen att vara optimistisk. Om det ska snöa ända in i mars, så kan det väl banne mig göra det varje dag åtminstone?! Varför kommer de här små störande snöuppehållen? De inger ju bara falska förhoppningar för oss stackars vårälskare.

Men jag vet hur vi kan frige oss från snödiktaturen och locka fram våren igen. Jag vet exakt vad det är som driver snömonstret och varför den fortsätter att terrorisera oss med kyla. Det är vårt ”det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder”-tänk som matar snödiktatorn med mer makt. Vi anpassar våra kläder till kylan och därmed underkastar vi oss till snömonstret. Men jag tänker inte låta någon snödiktator bestämma över mig. Därför påbörjar jag nu min protest med slagord ”det finns dåliga väder och jag tänker därför ha på mig skitdåliga kläder”. Jag tänker inte låta mig besegras! Jag tänker glida runt i mina marinblå Converse skor, ha på mig min korta skinnjacka och mina skinnhandskar tills vintern kapitulerar! Jag ska vinna....och förhoppningsvis utan köldskador.