Jag vet att många klagar på kylan just nu, som om vårt avlånga nordiska land aldrig upplevt kyla förut. Men jag vägrar dock att vara en i mängden och tänker därför inte ansluta mig till klagoklubben. Medlemskapet har ju egentligen inga fördelar som man kan dra nytta av i vinterkylan. Dessutom verkar det som att denna vinters klagoklubb har en oändligt lång bindningstid. Jag tänker inte hamna i någon klagocirkel med okänd tidsbegränsning. Nej, denna vinter ska jag istället göra något konstruktivt. Härmed förklarar jag därför att jag protesterar mot denna snödiktator som regerat över vårt klimat alltför länge och alldeles för brutalt. Jag vägrar underkasta mig snöns agenda!

För någon dag sedan tycktes det finnas flera tydliga vårtecken och långsamt började jag släppa min vinterdepression. Jag kände hur värmen, som mina nariga händer längtat efter, var runt hörnet. Snön avtog och jag välkomnade våren med marinblå Converse skor, en kort skinnjacka och mina skinnhandskar. Melodin i mitt liv förändrades från att ha varit en mörk, snöplogande, ”hugg-av-mig-tårna” -melodi, till en barnslig och lekfull ”den-röda-clownnäsan-i-ansiktet-försvinner”-melodi. Men plötsligt, utan någon förvarning (för vädernyheterna var passé så fort jag såg snön smälta) kommer de små vita monsterna tillbaka och attackerar oss. I det ögonblick då jag såg snöflingornas återkomst, kom den förträngda informationen tillbaka till mig ”snön är som den där blåbärsfläcken på din vita sommarklänning, det tar tid tills den försvinner”.

Om det första steget är att erkänna, så misslyckas jag med det ypperligt bra varje vinter. Varför är jag alltid så optimistisk när det gäller svensk vinter? Men till mitt försvar så har jag i detta sammanhang all rätt i världen att vara optimistisk. Om det ska snöa ända in i mars, så kan det väl banne mig göra det varje dag åtminstone?! Varför kommer de här små störande snöuppehållen? De inger ju bara falska förhoppningar för oss stackars vårälskare.

Men jag vet hur vi kan frige oss från snödiktaturen och locka fram våren igen. Jag vet exakt vad det är som driver snömonstret och varför den fortsätter att terrorisera oss med kyla. Det är vårt ”det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder”-tänk som matar snödiktatorn med mer makt. Vi anpassar våra kläder till kylan och därmed underkastar vi oss till snömonstret. Men jag tänker inte låta någon snödiktator bestämma över mig. Därför påbörjar jag nu min protest med slagord ”det finns dåliga väder och jag tänker därför ha på mig skitdåliga kläder”. Jag tänker inte låta mig besegras! Jag tänker glida runt i mina marinblå Converse skor, ha på mig min korta skinnjacka och mina skinnhandskar tills vintern kapitulerar! Jag ska vinna....och förhoppningsvis utan köldskador.

Är ni en av de som tjuvlyssnar på folk?

Ibland låtsas jag lyssna på musik på tunnelbanan när jag egentligen har sänkt ljudnivån för att höra vad andra pratar om på tåget. Samtidigt som jag tittar på personerna genom fönstretglaset. Det värsta är när man hamnar i en tunnel och personen man tittar på ser att man tittar på den i fönstret. Man är busted. Men det finns ingen återvändo, man fortsätter stirra tills man kommer ut från tunneln och kan pusta ut med blicken.

Tjuvlyssnat.se är wünder i wünderbart. De som skickar in sina historier dit är inte oskyldiga hederliga tjuvlyssnare, de är värre. De hänger ut dina konversationer på nätet till våran fördel. Man kan fastna på tjuvlyssnar, det brukade vara min nypa komedi under dagen förut. Gjorde mig alltid glad att läsa idiotiska konversationer. Jag hittade massa gamla tjuvlyssnat historier som jag sparat för flera år sedan på datorn. ENJOY!


(En utländsk man ~40 kommer in i butiken och går fram till en anställd.)
Mannen: Ursäkta har ni gabasallad?
Anställd: Gabasallad, vad är det? Menar du potatissallad?
Mannen: Nej gabasallad, du vet gabasallad, alla äter det!
Anställd: Du får ursäkta mig men jag vet inte vad gabasallad är... Kan du säga det på engelska?
Mannen: Ok... have you gabasallad?

(En mobilabonnemangssäljare står vid sitt lilla stånd när en man ~40 går förbi.)
Försäljaren: Hej. Jag skulle vilja berätta lite om MeraMobil och våra väldigt prisvärda abonnemang.
Mannen: Tyvär, jag har inte tid...
Försäljaren: Det tar bara någon minut.
Mannen: Men jag har redan ett bra abonnemang.
Försäljaren: Vad har du för abonnemang? Jag är säker på att vi har förmånligare priser.
Mannen (irriterat): Abonnemanget heter lägre-priser-än-meramobil från företaget InteIntresserad AB.
Försäljaren: Jaha...

En uteliggare går fram till ett par som sitter utanför Burger King.)
Uteliggaren: Hej, jag är en uteliggare och skulle behöva några kronor..."
Killen: Excuse me?!
Uteliggaren: Oh, ok, it's like this... I'm a Outlayer.

Det är nog ingen slump att vi kallas för ungdomar.

De vuxna har försökt att undvika anmälningar hos diskrimineringsombudsmannen genom att bokstavligt talat försöka lura oss med ett ”o” i ”ungdom”. Vi må vara unga men vi äro icke dumma. Nej, vi är fonetiskt upplysta och låter oss därför inte luras av stavningen. Sluta ljug och stava sanning! ”Ungdum”, är det inte så ni egentligen vill stava? För vi är tydligen naiva, vi är okunniga, vi är oerfarna, vi är neandertalare, vi är helt enkelt i ett evolutionistiskt underläge. Men på vilket sätt har jag mindre hjärnceller än en generation som hyllade kärnkraften? Vad är det som gör er så speciella? Vad kan ni vuxna göra som vi ungdomar INTE kan göra?

”Jo ni kan ju inte löneförhandla”. Nej, det kanske vi inte kan. Men se vem som fick jobbet efter arbetsintervjun. Inte var det Astrid 54 med löneanspråk på 21 000 kr/månad. Nej, utan det var Hampus på 21 bast som komiskt uttryckte sig    ”Så länge lönen inte är lika låg som på Mcdonalds så är det ju ingen big deal. Höhö”.


Ni demonstrerar inte längre säger ni. Men vi demonstrerar, vi gör det på ett forum som kallas facebook. Vi trycker på ”like” när vi ser budskap som talar för rättvisa vi joinar grupper som exempelvis ”Vi gillar olika” för att visa att vi står upp för en åsikt. Vi visar hur lika vi är när vi alla trycker på ”like” på en bild från helgens äventyr där Gustav sover på en parkbänk helt utslagen med mer än bara blod i ådrorna.


Det är det enda forum vi har för att uttrycka vår åsikt. Vi twittrar om vad vi åt för lunch för det är vad som kallas demokratiska rättigheter. Nej vi är inte unga och dumma, inte alls...


Okej då, vissa kanske men inte alla. Inte jag i alla fall. För jag är inte ”alla” som du drar över en kam, nej jag är hårstrået som lyckades fly från din otäcka kam infekterad av fördomar.

Det finns ju en sån sjuklig fascination för kändisar.

Man pratade om Rihanna och Chris Browns relation som om det var ens bästa kompisar, man sa "Det verkade som att de var ett perfekt par, kunde aldrig tro att han skulle slå henne. Chris verkar vara en sån snäll kille".
Eller om Whitney "Ja hon hade ju problem med drogerna, visste att de skulle vara hennes död förr eller senare".
Men vi bara ANTAR egentligen vi vet inte riktigt sanningen...

Så jag ANTAR nu att Beyoncés och Jay-Zs nya bebis foton inte är verkliga, de är retuscherade. För är jag den enda som ANTAR att det ser ut som att det är en docka med en riktigt fin peruk? Och ANTAR att de sminkat henne? För nyfödda bebisar brukar väl vara lite skrynkliga, med massa synliga blodådror i ansiktet och tunt ofriserat hår? Men som sagt jag bara ANTAR. Söt docka i alla fall...ANTAR jag i alla fall...

Bilderna är från http://helloblueivycarter.tumblr.com/ (jag vill inte bli stämd därmed hänvisar jag vart jag fick de från)  

Finner ni vardagen grå, kylig och mörk? Ja, då kan ni vara lugn över att alla era sinnen fungerar korrekt. Det är ingen illusion bara Sverige. Om ni däremot vill läsa något som bara för en minut tar er till havet och gör er till kung tryck HÄR så kan ni läsa min historia som blev publicerad på mystories.se. En sida som berättar om sanningen från olika perspektiv.

Check-ch-check-check-check-ch-check it out, what-wha-what-what-what's it all about!

Roligt att några tittar in här trots att jag inte skrivit något på flera dagar utan en ursäkt. Min första bloggskandal, yiihoo lets celebrate!

Är det här vad andra bloggare brukar kalla "trogna läsare"? Har jag nu "trogna läsare"? Jag är ju ändå den anonyma Sanningen och ni fortsätter läsa min blogg trots att ni inte känner mig, så det måste ju finnas någon sorts trogenhet här. Ni gillar mig preeeciiiis som jag är, flaws and all.

Men samtidigt undrar jag hur många andra bloggar besöker ni om dagen, är jag verkligen den enda? Är ni en av där smygarna på Victoria Milan? Är ni en del av någon annans statitistik? VA? Svara för fasiken?! Jag vet att du knappat dig in på Blondinbellas sida, erkänn! Vad ska jag säga för att få dig att stanna? "Kissie kissie mjau mjau"? "Cha cha bloggen"? Det spelar ingen roll om du lämnar mig för jag säger till dig här och nu...(och nu är det meningen att du ska trycka på klippet nedan)

Har ni sett Deturs nya reklamfilm? Om inte kolla nedan.

Handen på hjärtar, jag är så seriös som jag kan bli, det där är jag i ett nötskal. Under julhelgen när det var svin kallt men solen ändå var närvarande, ni vet när solen är så stark men lurar en att det är varmt men när det i verkligheten är hej-jag-hackar-tänder-kallt.


Jag satte mig på soffan i vardagsrummet där solen smög sig in i vardagsrummet så generöst, öppnade persiennerna, blundade och låtsades som att jag satt på Dominikanska Republiken och solade. När solen flyttade sig flyttade jag hungrigt efter. Jag klagar inte, men åh vad jag saknar solen!


Min genetik är inte gjord för denna kyla, det känns som att mina celler snart kommer kollapsa. Jag har försökt knapra D-vitaminer, överdoserat, men det hjälper inte. Det hjälper bara inte.