En av de girigaste sakerna i livet måste vara sömn. Jag led ju först av sömnbrist som jag skrivit i tidigare inlägg. Nu lider jag av sömn i överflöd. Den har börjat förbruka så många timmar i mitt liv att jag känner att det har börjat gå i överstyr nu.


Sömnen är som en kidnappare som vägrar kompromissa om det inte är på dens egna villkor. Varje morgon utspelar det sig nu ett gisslandrama i min säng där min sömns värsta fiende är väckarklockan. Det är en ständig kamp varje morgon mellan de två. Snooze effekten är inget annat än en pitbull utan tänder. Den har absolut ingen funktion längre, vilket är oroväckande. Min väckarklocka brukade förut vara som Törnrosas prins, men nu skulle inte äns 1000 kyssar väcka mig. Jag ligger i sömnkoma helt enkelt.


Det värsta är att mina drömmar är så verklighetstrogna att jag tror att jag är vaken vilket gör det svårt för mig att vakna, fattar ni vad jag menar? Nu förstår jag varför Törnrosa envisades med att sova i 100 år, hon trodde att hon var vaken.